i alla fall på min blogg. Tjejfärgen nr 1, i alla fall var det så när jag var liten. Har nog gällt många generationers tjejer tycker jag mig märkt, både hos egna och andras barn och barnbarn. Vet inte vad genusforskningen säger om det.Tror egentligen inte att det var så mycket rosa när jag var barn, det var nog mer rött. Babyrosa fanns på just bebisar, och laxrosa damunderkläder i rayon, annars kommer jag inte ihåg nåt rosa. Jo förresten hemstickade angoramössor, de fanns i ljusrosa. Kommer ihåg när färgen cerise kom i slutet på 50-början på 60-talet, men det var inte rosa tyckte jag. Har ändrat uppfattning senare.Och visst ger rosa en härlig, uppiggande känsla så här i det februarigrå. Håll tillgodo med ytterligare en tulpanbukett från Ulriksdals Slottsträdgård där tulpankvällen inleds om några timmar.
2 kommentarer:
Jag har nog alltid varit lite svag för rosa tror jag. Fräsch, pigg, snäll men kan samtidigt vara lite tufft och busigt. Bubbelgum och jordgubbsglass! //Jellon
Gillade inte rosa så mycket förut. En protest i genuns diskussionernas spår, troligen. För jag har ändrat mig. Bilden du har är just ett typexempel på vackra rosa kombinationer.
Svaret på frågan om kissnödighet är i korthet bara att man måste bete sig som barnen. Säkerhetskissa innan bilfärden o sv för det går inte att komma bort från det. Tror jag ska skriva ett inlägg om kissnödighet. /Chim
Skicka en kommentar