Grattis Elisabeth!

Kusinerna Margareta och Elisabeth med mormor Hanna

19 januari 1948 föddes du i gruvstaden Kiruna. Vi är samma års barn, men du är född i början av året,jag i slutet. När man var barn var det viktigt att vara äldst så naturligt nog var man i underläge.De första åren har jag förstås inte så många minnen av mer än det jag hört berättats.Vet att du kämpade tappert mot eksem, astma och allergier. Så svårt att du hamnade på Karolinska i Solna. Eftersom våra mammor och vår moster var väldigt tighta,de sågs nästan dagligen och pratades vid på telefon minst en gång om dagen,så blev väl vi det också. Däremot var vi inte alltid sams. Du var envis och ståndaktig, jag mer impulsiv och temperamentsfull så visst blev det några fighter. På tjejers vis. Munhöggs. Drog varann i håret. Klöstes.Det slutade med att du gick hem till dig.När jag tänker efter bråkade vi nog mest hemma hos mig. Blev tack och lov bättre med åren.Upphörde helt i tonåren. Och jätteroligt har vi haft. Tänk när Ingo blev världsmästare och vi var med din pappa Ture i Kurravaara. Du köpte Michael Landon ´Gimme a little kiss`. Vi kollade på Bröderna Cartwrigh . Våra apelsinfärgade mohairkoftor som våra mammor stickade åt oss. Halsbanden i plast man kunde knäppa ihop med små plastpiggar på pärlorna.Tror du hade ett rött. Fick vi inte dom av våra mammors kusin Svea. Hos er drack man te. Och åt din mammas goda bullar( enligt mamma Ebba näst efter mormors dom absolut godaste,hästskor och vaniljkakor. Du var väldigt huslig, duktig att laga mat, städa, baka. Där låg jag i lä. Och inte kändes det bättre för att min mamma jämförde oss till din fördel.

Kommer du ihåg när vi åkte sovvagn med din mamma och ngn kraftigt berusad kvinna låg i underslafen? Vi var jätterädda och moster Carin rätt skärrad. Stockholm var spännande. Du hade din farmor i Sumpan och jag min bror Sven i Solna.Så det hände att vi var i huvudstaden samtidigt. Kommer ihåg Coca-Cola fabriken nära din farmor. Klirret från glasflaskorna. Den fantastiska smaken. Sen kom jag ihåg Epa. Varuhus fanns ju inte i Kiruna när vi var små, så det var speciellt. Lite småsaker fick vi i de karaktäristiska ljusgröna papperspåsarna. Block, pennor, suddgummin,hårspännen eller annat småplock. Kommer också ihåg att våra mammor eller moster Astrid gärna köpte med sig gräddfil hem, när de varit i Sthlm. Mjölkcentralens, i vaxade runda pappkartonger.Tjock och fet, inte allas som gräddfilen idag. Mer som creme fraiche. Lyxigt och gott.Din mamma var ung och söt och modern. Tio år yngre än min, tror jag. Jobbade hos Dr Haraldsson, provinsialläkaren. hon fick vara med om mycket och träffade många trevliga människor, bl a ett läkarpar som bjöd dig och mig på en bautastor Marabou mjölkchoklad. Tjocka rutor, som man nästan inte kunde bryta av. Din mamma var söt och glad, sjöng och gnolade när hon jobbade i hemmet. Modern frisyr. Blond. Jättesnygg! Vi gillade att klä ut oss i hennes 30-40 talsklänningar och skor. Vi skrattade åt dom enligt vår tycke lustiga kläderna med axelvaddar.

Men när jag senare i livet förstod det där med mode förstod jag att det var många snygga kläder. Sen gjorde vi örhängen av knappar och sytråd. Målade läpparna med godisläppstift. Kiosken på Hjalmar Lundbohmsvägen besökte vi nog lite då och då.Kommer inte ihåg vad den hette men visst var det ngn man med handikapp som ägde den. Likaså köpte vi sockerbullar på Ge-Des ibland.Vi klippte ut ringar och smycken ur priskuranterna.Lekte affär. Kollade din mammas smycken. Svaga för grannlåt var vi nog båda. Vi lekte affär ute också. Stenar var köttbitar. Gräs var grönsaker och kryddor. På vintern ritade vi upp en lägenhet på eran tomt. Påhittiga barn var vi nog, med mycket fantasi. Roligt var det för det mesta. Det är i alla fall så jag kommer ihåg det.Vill idag önska dig en underbar födelsedag. Antar att du firar med din älskade Timo och barn och sonhustru.Var vet jag inte i nuläget. 50-årsdagen firade du i Karibien om jag inte tar alldeles fel. Förstår att du en sån här dag saknar din mamma, som flyttade hem till Herren i höstas. Det blir så annorlunda när föräldrarna är borta. Har hittat ett kort hemma på dig och mig och mormor Hanna Nylander. Minns väl det tillfället. Drygt femtio år sedan. Tiden går fort.Älskar dig mycket min kära kusin. Synd att vi ses så sällan. Har sagt det förut, men menar det. Familjen betyder så oändligt mycket. Så det får vi försöka ändra på.

Kramar från Maggan med familj