Ja nu är dom här dom gula solarna i gräsmattan. Inte i min, för jag har inte nån gräsmatta.. Men dom lyser upp så fint dom små rackarna i alla fall på det här stadiet.Tjärdoft fick jag också känna av när jag passerade en gammal träbåt nere vid hamnen för en stund sen. Förvisso också vårvindar friska för att knyta an till kända visor. Vår, fint väder men blåsigt. Det är det man kommer ihåg. Nuförtiden är man inte så rädd om frisyren, som man var på "hövolmarnas" tid. Farah Diba-frisyr var väl ett finare namn på denna modefrisryr från tidigt sextital. Farah Diba var kejsarinna och Shahen av Irans hustru.
Skumgummiunderkjolar, eller bomulls- eller underkjolar stärkta i sockerdricka, för att få så vid utstående kjol som möjligt i slutet på femtitalet,var heller ingen höjdare när vårvindarna friskade på. Det var inte legitimt att visa lår eller trosor. Tänk er vara ute och fingå i högklackat,
sylvasst med hövolm, vid kjol och vinden i ryggen. Hårsprayen hade ju invaderat Sverige och de gick åt massor av den varan att hålla frisyren på plats. Ett annat minne jag förundras över är. Hur kunde man gå ut på stan med rullat hår och scarf. Såg ju inte klokt ut. Men man använde tiden effektivt.. Detta var ju före hårfönarnas inträde i de svenska hemmen. Torkhuvar för hemmabruk började finnas men det tog ju en stund i alla fall. Sova på hårrullar var heller ingen höjdare men ska man vara fin får man lida pin heter det ju.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar